JUNGFRUFÄRD

Det blev ingen sjösättning som jag planerat 10 maj. Livet kom emellan och så småningom även väderleken som inte var optimal för en jungfrufärd på ett långt tag. Den 24 maj föll alla önskemål på plats och det blev sjösättning och provtur.

Upp på taket på bilen, ner i plurret och i med

konstruktören/byggaren/kanotisten.

Bilden visar en nöjd paddlare efter en kort provtur. Frisco 3 flöt som jag räknat med och var lättdriven och kursstabil. Vid ett krängningstest som jag gjorde vid en brygga kändes det som om slutstyvheten var stor jämfört med min gamla kajak.

Utsikten från sittbrunnen ut över havet satte fantasin i gång inför kommande turer som jag kommer att rapportera från så småningom.

DETALJBILDER

Rodret visas med sina styrlinor. Jag hoppas att dessa linor (grovt persiennsnöre) funkar eftersom jag vill undvika stålwires. Rodret går att dra upp till horisontalläge men inte längre. Det är lätt att ta bort vid transporter, man drar ur en sprint och lossar tre schacklar.

Förluckan hålls i framkant på plats med två klackar som griper under däcket. Vågbrytaren av plexiglas sitter fast i luckan och används som låsning genom att däckslinorna hakas fast i uttag i plexiglaset. En tätningslist gör förhoppningsvis att vattnet håller sig utanför.

Gummicorden akter om sittbrunnen är tänkt att ha fler funktioner förutom för ren lastning. De två främre beslagen ger stöd för paddeln om man behöver ha händerna fria vid fotografering och fika. Corden läggs då över paddeln akterifrån och hakas i en liten trä pinne bakom sargen. Skulle man tippa och behöver göra en pontonräddning läggs en reserv(enkel)paddel i beslagen men spänns då fast på ett annat stadigare sätt. På paddelbladet sitter då två ”kajaksavers ”. Denna paddel är ännu inte tllverkad men utgör nästa projekt.

Interiörbilderna visar styrpedalerna och det aktre öppningsbara skottet.
Det återstår några små detaljer exempelvis knäkuddarna och färdigställandet av ”hardtopen”. Den exakta utformninen av denna vill jag prova ut under paddling för att inte få något som hindrar mina rörelser.

Kanske kan det bli sjösättning och provtur i helgen (9-10 maj)!!

NU HAR FRISCO 3 KOMMIT UT I FRISKA LUFTEN!

Efter att ha sovit dåligt natten inför förflyttningen tog jag hjälp av min granne Sören inför det stora lyftet. Med två centimeters marginal passerades det kritiska hörnet i bygglokalen (köket). När hon låg på sina nya bockar kunde jag för första gången se henne på avstånd vilket gav henne helt nya proportioner. Lång och smäcker låg hon där och lockade till en snabb sjösättning. Med kameran togs ett antal bilder från olika vinklar innan hon packades in i presseningar inför det kommande regnvädret. Ett kapell är beställt från kapellmakerskan i Slite men det dröjer några veckor. Hon bör ju tåla vatten men man kan aldrig veta, He,he!

Bilderna får tala för sig själva.

VÅREN ÄR HÄR!!

När våren börjar komma blir det plötsligt mindre tid för innesnickerier vilket innebär att takten minskar. När man dessutom tycker att man nästan är framme vid målet och kan ta det lugnt återstår ändå en massa småfix. Det är väl kanske tveksamt om man kan kalla lackningen för småfix. Förutom att man vet att det tar tid inbillar man sig att det skall vara ganska enkelt. Att man aldrig lär sig. Följande behövs: En dammfri vältempererad lokal, en bra lack (Rylard), bra penslar, mycket sandpapper och ett stort tålamod. Och ändå kan det bli fel. Jag har valt att måla botten för att det skall vara lätt att reparera oundvikliga skador på ett lätt sätt. Eftersom jag så långt som möjligt vill undvika starka lukter valde jag en vattenlöslig lackfärg som sedan täcktes med fernissa. Allt såg bra ut tills jag skulle justera lite med vattenslippapper före som jag trodde sista lacklagret. Då hände det: det såg ut som om jag fick fullt med fiskfjäll i kärlet som jag doppade sandpappersklossen i. Först fattade jag ingenting men sedan gick det upp för mig att det var fernissan som släppte från den vattenlösliga svarta lackfärgen. Vad jag sannolikt hade gjort för fel var att inte slipa ytan före fernissningen. Att få bort all fernissa var dock inte det lättaste. Vad som också hände var att vattenslipningen med sitt svarta vatten färgade den omålade slipade delen närmast den målade zonen. Var den vattenbaserade färgen månne inte genomhärdad? Detta innebar att jag fick sickla bort all missfärgning. Mycket extrajobb och en dags försening. Nu har jag torrslipat hela botten och lackat en gång till. Det verkar fungera. För att undvika att lacken från sidorna skulle rinna ner på botten. maskade jag med tape som med små papperstussar hölls ut från botten.
Jag har tillverkat sätet enligt bilderna. Dynan är gjord av tre lager ”liggunderlag”, ihoplimmade med sättlim, som skurits ur för att passa ”baken”. Det är ganska lätt att skära i detta material och man kan till och med slipa med ett grovt sandpapper för att få fram formen. Det hela är sedan klätt med ett tunt skumplastlager och ett stretchigt nylontyg som limmats med textillim. Där dynan slutar en bit upp på ryggstödet tar flytvästen vid och tjänstgör som stoppning.
Dynan skall ligga på ”stolen”som ses på bilden. Här fick jag nytta av en del av spillbitarna efter skrovbygget. Stolen kommer att vara förskjutbar i för-akterriktning.
Jag har också gjort de beslag som skall hålla däckslinorna. Från början hade jag gjort dessa utav plexiglas men ändrade mig eftersom jag förstod att detta inte skulle hålla. Det var åter min gamla almstock som fick släppa till virket.
I skrivande stund ligger det fem lager fernissa på skrovet (med slipning emellan). Jag delar upp lackningen i fyra sektioner, botten, babord sida, styrbord sida och däcket ovanför kolfiberskarven. På detta sätt kan jag alltid arbeta med någotsånär horisontella ytor för att undvika rinningar. Den sista strykningen kommer jag att göra när beslagen sitter på plats. Ytterligare ett misstag gjordes när jag försökte lägga de två första lagren för nära varandra i tiden. Enligt uppgift skulle det gå att lägga lager två så fort lager ett var dammtorrt. Det gick inte! På en del ställen skrynklade sig lacken och slipjobbet blev onödigt omfattande. I fortsättningen har jag låtit det tidigare lagret genomhärda ordentlig före nästa. Eftersom jag jobbar med mina fyra lackzoner innebär det i princip att lackningen hittills tagit 4x5 =20 dagar. Den yta som ligger mot bockarna behöver vara ordentligt genomhärdad för att inte bli skadad.

Arbetet har på sista tiden präglats av två saker, slipning och detaljpyssel. Jag har fått hem Rylard fernissa från Tunarps båtbyggeri http://www.batbyggeriet.eu/ och testat denna på några ställen, dels för att kolla lukten (jag står ju inne i ett bostadsutrymme) och dels för att känna på fernissans egenskaper vid påläggandet. Resultatet var lovande.
Slipa kan man som jag tidigare skrivit inte göra för mycket. Ordentligt härdad epoxi är hård men ändå lätt att slipa eftersom slippappret inte sätter igen sig men man får ändå byta ofta eftersom kornen förlorar sin skärpa.
Roderbeslaget har jag gjort av 5mm plexiglas som jag har jobbat med tidigare i andra sammanhang, starkt och snyggt. Rodret är djupt och smalt och med en genomskärning som skall ge god en god verkningsgrad vid måttliga utslag.
Sista bilden visar mitt vackertväder-lock som jag skjuter på sittbrunnssargen framifrån när jag inte behöver använda sittbrunnssäck. Det skyddar mot paddelrinningar , men gör sittbrunnen luftig och lättåtkomlig under gång.

NU SITTER HALVORNA IHOP

Efter en del små justeringar var det dags att passa ihop över- och underdel. Det såg ganska bra ut utom att det diffade på bredden på några ställen . Det rörde sig om en till tre millimeter på några ställen. Jag tänkte att detta nog skulle ordna sig med tape och spännremmar vilket det också gjorde utom på något ställe. Där fick jag inifrån ”trycka ut” det som fattades med pinnar som tog spjärn mot motsatta sidan. Genom att placera olika mellanlägg under spännremmarna fick jag det hela så gott som helt perfekt. Det gällde att vara snabb med limmet eftersom det jag använde till detta börjar att ”koka” ganska fort. Detta innebär att det fyller bra eftersom det expanderar och överskotten blir som ett stelnat skum som man sedan får skrapa bort.

Efter slipning av skarven och ett lager epoxi har jag lagt ett kolfiberband som förstärkning och som samtidigt döljer skarven. Det som hjälper till att hålla ihop skarven är dock glasfiber eftersom kolfibern endast utgör varpen i bandet och inslaget är glasfiber. Eftersom bandet var 5 cm brett fick jag dela det på längden vilket gjorde det mycket svårhanterligt eftersom kolfibervarpen lätt gled ur på den klippta sidan. Att få fast det blev därför tidsödande då man hela tiden fick justera det på bredden eftersom de yttersta varptrådarna hela tiden ville glida ur inslaget. Eftersom bandet sitter på kajakens bredaste ställe tjänstgör det även som en oöm avbärarlist.

Jag har även tillverkat roderfästet i plexiglas och gjort några knapar av en gammal almstock jag haft liggande. Almen blir mycket vacker när den blir ytbehandlad. Jag kommer att tillåta mig att ha en del lite ovanliga detaljer på detta flytetyg eftersom det blir en renodlad ”cruising-kajak” utan krav på att vara extremt lätt och avskalad.

IHOPSÄTTNINGEN NALKAS

Arbetet har återupptagits. Skottet akter om brunnen inklusive luckan är inpassat liksom den del av det förliga skottet som sitter i skrovet. Detta tvådelade skott kommer att bli ett vid ihopsättningen av halvorna. Aluminiumfästena till styrpedalerna är fastlaminerade liksom de rör (styva tryckluftslangar) som styrlinorna skall löpa i. Jag har även börjat att tillverka de beslag som skall hålla linorna som ingår i däckslayouten. Dessa görs i plexiglas liksom en del andra komponenter som jag planerat. Eftersom jag har ett mycket begränsat utrymme till förfogande så hissar jag upp däcket i taket när jag behöver jobba med bottenhalvan, det går men är besvärligt. Ergonomin är minst sagt tveksam. De trånga utrymmena i fören och aktern där det varit mycket svårt att få in epoxi har jag sprayat med underredsmassa av den vaxiga typen, detta för att blockera för fuktinträngning. Massan är svart men ingen kommer att se detta i den färdiga kajaken.