PADDELBYGGE

Jag har även börjat att bygga en paddel. Även här jobbar jag med plexiglas som kommer att utgöra bladen. För att göra skaftet så lätt som möjligt bygger jag upp dessa av ribbor som blivit över vid mitt förra bygge (gran). Dessa måste snedsågas med rätta vinklar och lagom bredd för att diametern på skaftet skall bli de rätta. Ett par provsågningar gjordes och bitarna las upp i cirkel och mättesNär sedan listerna fått sin rätta dimension limmades de ihop. I varje ända borrades hål genom kanterna där ett tunt nylonsnöre drogs igenom. När sedan lim strukits på kanterna drogs snöret ihop varvid listerna la sig snyggt mot varandra och man kunde tejpa ihop det hela för att låta limmet torka.

Slutresultatet blev ett lätt niokantigt trärör som hyvlades och slipades till sin rätta runda form.

DETALJER

Hållaren för rodret tillverkas i 5 mm plexiglas. Själva roderbladet skall gå att förflytta rakt uppåt eller nedåt i hållaren. För att detta skall ske utan störande friktion löper roderbladet på fyra stycken nylonhjul. Dessa är svarvade ur en nylonstav så att det skall passa till rodrets för- respektive akterkant.
I rodrets framkant ligger ett mässingsrör som är uppslipat i framkant där en lina skall ligga som via en trissa är dragen till sittbrunnen. När man drar i denna skal rodret lyftas upp.För att nylonhjulen skall ligga med ett litet tryck mot rodret sitter hjulaxeln i hållarens sidostycken i ”bussningar” av silikon vilket gör att de fjädrar en smula.

SKROVET FÄRDIGT

När däck och skrov limmats samman har längs hela skarven på utsidan lagts ett glasfiberband. Anledningen till att jag valde ett band i stället för att klippa remsor av väven ,var att det är mycket lätt att väven trådar upp sig och fastnar i penseln som man sedan drar omkring helt okontrollerat. En remsa har dock en stadkant som är lite tjockare så därför strök jag inte epoxin över hela bandets bredd. När det hela var härdat skar jag lätt bort den icke epoxiindränkta delen av bandet . Efter slipning kunde ingen skarv ses. Även på insidan i brunnen las ett band över skarven. Nu vidtogs slip- men framför allt sicklingsarbete. Detta verktyg är för mig helt oumbärligt för att få en jämn yta på epoxin som har en viss tendens att kunna rinna om den läggs på för tjockt. Jag har därför kommit på att man lägger på mycket snålt med epoxi som sedan dras ut med en följsam plastskrapa gjord av ett glasspaketslock. När lagret är tunt men homogent kan man sedan släta ut med en hårt avklippt pensel. Jag har lagt in ett smalt dekorstrips längs vattenlinjen samt i aktern för att dölja ett par små defekter och även på insidan av sargen. För att komma åt att lägga epoxi på undersidan av sargkanten var en gammal tandborste perfekt. Namnet, Frisco –mini, är utskrivet från datorn på ett japanpapper (sånt som används till att klä modellflygplan) som tejpades fast på ett grövre ark. När epoxin kommer på ser man inget av pappersstrukturen.
I stort sett är nu skrovet färdigt så när som på ytbehandlingen.
Arbetet med roderanordningen fotskrider. Min förkärlek för plexiglas visar sig åter eftersom själva fästet för rodret görs i detta material

DET BÖRJAR LIKNA BÅT, BANNE MEJ!

Nu har det hänt en del sedan sist. Sargen som består av ca 200 stående stavar är på plats. Sargkanten av 5x5 mm ribbor är basade och limmade runt om. De två spanten som skall staga upp däcket och avgränsa de vattentäta skotten är mallade, sågade och inpassade. Dessa är endast c:a 3-4 cm breda, mittpartierna utgörs av luckor med endast 4 mm tjocklek. Dessa styrs på plats av inplastade al-rör som fyllts med epoxi som borrats och gängats för fästskruvarna som skall hålla luckorna på plats. Slangarna till roderlinorna är inplastade i aktern vilket var tvunget att ske innan däcket las på.De trånga utrymmena i för och akter dit det är svårt att få in epoxi men fr a glasfiberväv har sprayats med seg underredsmassa för att blockera att fukt kommer in i trävirket denna väg. De båda halvorna, skrovet och däcket är ihoplimmade med förtjockad epoxi. Eftersom bägge halvorna slagit sig en smula när glasfiberväven och epoxin lagts på, krävdes en del justeringar för att få det att passa perfekt. Skrovet hade dragit ihop sig på bredden så detta fick spännas ut med trästavar som sedan togs bort.
En del småsaker får man göra allteftersom. Jag har börjat med rodret och en del smådetaljer som skall ingå i detta. Man kan undra om det verkligen skall behövas ett roder på en så liten kajak. Svaret är väl, just därför. Det korta skrovet behöver styrning för att inte slingra sig fram vid dubbelpaddlingen. Rodret kommer att sticka förhållandevis djupt men är väldigt smalt för att man skall få ett sidoförhållande som är maximalt effektivt. Det måste därför gå att hissas upp lätt. Systemet för detta har krävt en hel del tankemöda och jag återkommer med hur detta kommer att se ut.

DÄCKET FÄRDIGLAGT

Efter mycket slipande av pinnar med bandslipen har det blivit dags för epoxiprimingen. Visserligen har jag vattenstrukit däcket en gång då man på ett ungefär ser den slutliga färgen, men det är inte förrän man får på epoxin som man får rätt uppfattning. Vattenstrykningen avslöjar obönhörligt alla eventuella limrester samt otillräcklig sandpappersfinslipning. Tyvärr är det ju så att ett oförsiktigt drag med grovt sandpapper vinkelrätt mot fiberriktningen kräver hundra sliptag i fiberriktningen för att få bort spåren. Den lilla intarsiainläggningen blev denna gång i form av en hoppande delfin. I samband med primingen blandade jag till ett trögt epoxispackel med silica plus slipspån och la på det vått i vått på de ställen där det trots allt finns defekter.
Jag har börjat med att bygga sargen med stående stavar men eftersom sittbrunnen är stor tar det lite tid.

PILLJOBB

Jag är nu framme vid den roliga men samtidigt knepigaste och mest tidsödande delen av bygget, att lägga ett mönster på däcket.
Listerna som har olika nyanser måste matchas så att resultatet blir symmetriskt. Alla lister måste slipas in på sitt rätta ställe och sedan limmas med optimal press mot varandra. Klamrar är fortfarande bannlysta så det går åt mycket tape och limklämmor och dessutom mer eller mindre tillkrånglade sätt att med hävstångsprincipen få punktformig press på rätt ställe. Man får inte ha bråttom och försöka limma för många lister åt gången utan man får snällt låta limmet härda ut innan man går vidare. Det är i och för sig ganska skönt med dessa pauser eftersom det just nu är ganska kallt i bygglokalen och fryser man minskar både tålamod och precision i arbetet.

NU ÄR DET JUL IGEN

Så stod han då där igen, den lille hemlighetsfulle mannen med luva och röd näsa. Han konstaterade att detta bygge hunnit längre än förra årets vid den här tiden. Jag försökte förklara för honom att det nog berodde på att den här båten var mindre. Jag vet inte om han uppfattade vad jag sa för han var väldigt upptagen med att titta på en del för honom gåtfulla detaljer. Bland annat undrade han varför det hängde genomskinligt papper här och där. Jag förklarade för honom att det var ett sätt att isolera däcket från övriga skrovet för att det inte skulle fastna ihop innan det var dags på riktigt. Yttersta däckslisten är tejpad med en smal remsa för att inte den konvexa kanten skall kladdas ner med lim och epoxi. Konkaviteten på översta listen på skrovet skyddas av en remsa av Glad pack. Dessa remsor var inte lätta at hantera försäkrade jag för tomten som inte förstod vad statisk elektricitet var.
För att hålla listerna på plats utan att använda klammer kan man göra som bilden visar. Fungerar perfekt. Den yttersta listen är dock stadigt förankrad i spanten med skruv. Dessa hål spacklas så småningom igen.
Efter att ha jag bjudit på gröt försvann den lille mannen och lovade att komma igen nästa jul.
God Jul till mina bloggläsare