Efter att ha börjat handslipa skrovet förstod jag snart att detta skulle bli otroligt slitsamt. Frestelsen blev för stor. Jag laddade min handbandslip med ett nytt slipband och tränade in ett rörelsemönster på en gammal plankbit. Jag vet ju att det är livsfarligt att inte oavbrutet röra verktyget för att undvika ojämn avverkning och ”nedgrävning”. När jag börjat arbeta på skrovet förstod jag att jag skulle spara mycket tid och möda. Men det dammade! Efter grovslipning omväxlande med maskin och slipkloss fortsatte jag med en slipmus. Därefter tillverkade jag en ”långbräda” på ca en halvmeter med en lätt konkavitet för att den bättre skulle följa skrovets form och finjusterade formen. Slutligen handslipades hela skrovet med 120 slippapper. En del ställen i botten har jag fyllt ut och jämnat till med ”kemiskt trä” för att få en perfekt kurvatur. Detta kommer inte att störa utseendet eftersom jag har tänkt att måla botten för att i framtiden lättare kunna reparera de skador som alla kajakmänniskor vet att man får i botten.
Nu har det blivit dags för det första epoxilagret!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar