EPILOG 2010

Paddelsäsongen är förbi för den här gången. Både Frisco 3 och Frisco-mini har varit flitigt i farten. Båda kajakerna har brukats i hemmavattnen på Gotlands östkust och Frisco-mini dessutom på vitt skilda vatten i Sverige (och även i åländska vatten) eftersom den varit en del av vårt husbilsekipage. Vädret har varit gynnsamt med bl a mycket västlig vind vilket betyder frånlandsvind där jag paddlar mest. Detta betyder att vågorna blir mycket snälla även om det blåser måttligt till friskt. Detta förhållande har väckt seglaren i mig (seglade bl a kanot i min ungdom). Under paddelturerna har tankarna på ett nytt bygge tagit form: det måste bli något som man kan segla med.
Bygglokalen (köket i vår flygel) begränsar storleken på farkosten så grundkonceptet blir även denna gång ett kajakskrov. Jag är dock för gammal för att segla kanot på vanligt sätt med hängbrädor eller slajd så krängningen får regleras på annat sätt. Lösningen heter trimaran men för att det hela inte skall bli för brett hanterings-och transportmässigt tänker jag mig att hela utriggarstället blir förskjutbart i sidled. I praktiken innebär detta att principen blir en proa dvs ett huvudskrov och en utriggare. För att få detta att fungera har krävts mycket tänkande och ritande. Ett led i detta har varit att bygga en modell som gör det lättare att se lösningar, då man kan vrida och vända på objektet och se på det hela i tre dimensioner. Jag har lagt upp en ny blogg där tillblivelsen och förhoppningsvis seglingserfarenheterna kan följas. http://bjmag2.blogspot.com

Det finns nu en möjlighet att summera Frisco-mini:s funktioner och sjöegenskaper. Den första turen filmades med en videokamera uppställd på stranden. Anledningen var att man skulle kunna bedöma flytläget och kursstabiliteten. Tyvärr blev inte filmen särskilt användbar eftersom kameran flyttat sig på grund av ett ostadigt stativ. Man kunde dock se att flytläget var helt ok efter att jag ändrat sätets placering i längsled. När jag satte kurs mot kameran för att se om skrovet slingrade sig vid paddlingen gick jag på grund och knäckte roderupphängningen. Jag lärde mig således följande: hissa upp rodret i tid då det grundar upp. Den nya placeringen av sätet innebar att vinkeln på ryggstödet var alldeles för upprätt för att vara bekvämt.
Roderupphängningen reparerades med extra förstärkning och hela sätet byggdes om med en större lutning bakåt.
Nästa provtur var mycket lyckad. Sittställningen var bekvämare vilket innebar att allt kändes stabilare. Den ringa längden och bottenformen gör dock att begynnelsestyvheten är mindre än jag är van vid från mitt tidigare bygge. Slutstyvheten förefaller dock helt ok efter vad jag har kunnat prova.
Ny filmning visade att flytläget var riktigt och att sätet kunde skjutas ca fem cm bakåt utan att det gjorde någon större skillnad. Det gjorde att jag kunde sträcka ut benen mera framåt så tyngdpunkten föflyttades endast obetydligt. Arrangemanget med rodret som hissas rakt upp eller ner har den fördelen att det finns kvar en viss roderfunktion även när det är i sitt översta läge. Ett fällbart roder ger ju ingen effekt när det fälls upp ur vattnet men har ju den fördelen att det slås upp vid en ev grundkänning.
Det bakre hornet på roderoket har jag sågat bort eftersom trögheten i rodersystemet gör att rodret blir kvar i det läge som man ställer in, således behövs ingen återställande funktion. Det avsågade hornet var bara i vägen och inskränkte utrymmet i brunnen.
Ytterligare provturer har visat på behovet av ett droppskydd över främre delen av sittbrunnsöppningen för att förhindra att droppet från paddeln blöter ner benen. En liten ”hardtop” har gjorts av styrenplast på en träram. På denna finns även ett kamerafäste.
Ett par VKV-flottörer som jag haft till min första (plast)kajak visar sig passa perfekt till Frisco-mini. Att tippa omkull blir då mer eller mindre omöjligt. Dessa kommer att användas vid behov.
Det som gjorde att denna kajak blev till, nämligen att den skulle vara möjlig att lyfta upp på husbilstaket visar sig fungera alldeles utmärkt. I det sydda fodralet finn ett par stroppar i vilka man kan fästa ett rep för att sedan hissa upp hela kalaset.
Jag ser fram emot många fina turer på lugna vatten som passeras under sommaren som kommer.
Bilderna är från en tur i vattnen omkring Askersund (Vättern).

FLER DETALJER

Det bakre "hornet" på roderpedalen skall kopplas till sätet med en fjäder eller ett gummiband så att roderutslaget när inte fötterna påverkar "spaden" föröver, alltid är i neutralläge.

DETALJER

FLYTPROV

Det har nu gått ett tag sedan jag skrev om mitt bygge. Våren har äntligen kommit och detta medför en del tillkommande sysslor vilket gör att bygget inte längre får den tid som det tidigare haft. Det innebär ingalunda att jag gett upp. Skrovet är i det närmaste färdigt och det återstår endast att fullborda ytbehandlingen. Sittbrunnen har försetts med styrlister för sätet och en hållare för roderpedalen. Tanken är att kajaken inuti skall målas röd for att det skall bli en skarp kontrast mot det högblanka mönstrade däcket och skrovsidorna.
Paddeln är nästan klar men skall även den få sin slutliga finish. Paddelbladen är av plexiglas.
Sätet är under uppbyggnad och formas så gott det går efter ändan på undertecknad.
Jag har utfört ett flytprov i en stor smältvattenpöl tvärs över vägen eftersom vid detta tillfälle isen fortfarande låg i min sjösättningsvik. Den flöt, men för att få rätt trim på det hela får jag placera sätet en bit föröver i förhållande till vad jag från början tänkt mig. Eftersom deplacementet är så litet är tyngdpunktens placering mycket kritisk.
Eftersom denna kajak skall transporteras genom världen på ett husbilstak så skall den få ett skräddarsytt transportfodral som jag beställt från www.kapellosyservice.se .

PADDELBYGGE

Jag har även börjat att bygga en paddel. Även här jobbar jag med plexiglas som kommer att utgöra bladen. För att göra skaftet så lätt som möjligt bygger jag upp dessa av ribbor som blivit över vid mitt förra bygge (gran). Dessa måste snedsågas med rätta vinklar och lagom bredd för att diametern på skaftet skall bli de rätta. Ett par provsågningar gjordes och bitarna las upp i cirkel och mättesNär sedan listerna fått sin rätta dimension limmades de ihop. I varje ända borrades hål genom kanterna där ett tunt nylonsnöre drogs igenom. När sedan lim strukits på kanterna drogs snöret ihop varvid listerna la sig snyggt mot varandra och man kunde tejpa ihop det hela för att låta limmet torka.

Slutresultatet blev ett lätt niokantigt trärör som hyvlades och slipades till sin rätta runda form.

DETALJER

Hållaren för rodret tillverkas i 5 mm plexiglas. Själva roderbladet skall gå att förflytta rakt uppåt eller nedåt i hållaren. För att detta skall ske utan störande friktion löper roderbladet på fyra stycken nylonhjul. Dessa är svarvade ur en nylonstav så att det skall passa till rodrets för- respektive akterkant.
I rodrets framkant ligger ett mässingsrör som är uppslipat i framkant där en lina skall ligga som via en trissa är dragen till sittbrunnen. När man drar i denna skal rodret lyftas upp.För att nylonhjulen skall ligga med ett litet tryck mot rodret sitter hjulaxeln i hållarens sidostycken i ”bussningar” av silikon vilket gör att de fjädrar en smula.

SKROVET FÄRDIGT

När däck och skrov limmats samman har längs hela skarven på utsidan lagts ett glasfiberband. Anledningen till att jag valde ett band i stället för att klippa remsor av väven ,var att det är mycket lätt att väven trådar upp sig och fastnar i penseln som man sedan drar omkring helt okontrollerat. En remsa har dock en stadkant som är lite tjockare så därför strök jag inte epoxin över hela bandets bredd. När det hela var härdat skar jag lätt bort den icke epoxiindränkta delen av bandet . Efter slipning kunde ingen skarv ses. Även på insidan i brunnen las ett band över skarven. Nu vidtogs slip- men framför allt sicklingsarbete. Detta verktyg är för mig helt oumbärligt för att få en jämn yta på epoxin som har en viss tendens att kunna rinna om den läggs på för tjockt. Jag har därför kommit på att man lägger på mycket snålt med epoxi som sedan dras ut med en följsam plastskrapa gjord av ett glasspaketslock. När lagret är tunt men homogent kan man sedan släta ut med en hårt avklippt pensel. Jag har lagt in ett smalt dekorstrips längs vattenlinjen samt i aktern för att dölja ett par små defekter och även på insidan av sargen. För att komma åt att lägga epoxi på undersidan av sargkanten var en gammal tandborste perfekt. Namnet, Frisco –mini, är utskrivet från datorn på ett japanpapper (sånt som används till att klä modellflygplan) som tejpades fast på ett grövre ark. När epoxin kommer på ser man inget av pappersstrukturen.
I stort sett är nu skrovet färdigt så när som på ytbehandlingen.
Arbetet med roderanordningen fotskrider. Min förkärlek för plexiglas visar sig åter eftersom själva fästet för rodret görs i detta material

DET BÖRJAR LIKNA BÅT, BANNE MEJ!

Nu har det hänt en del sedan sist. Sargen som består av ca 200 stående stavar är på plats. Sargkanten av 5x5 mm ribbor är basade och limmade runt om. De två spanten som skall staga upp däcket och avgränsa de vattentäta skotten är mallade, sågade och inpassade. Dessa är endast c:a 3-4 cm breda, mittpartierna utgörs av luckor med endast 4 mm tjocklek. Dessa styrs på plats av inplastade al-rör som fyllts med epoxi som borrats och gängats för fästskruvarna som skall hålla luckorna på plats. Slangarna till roderlinorna är inplastade i aktern vilket var tvunget att ske innan däcket las på.De trånga utrymmena i för och akter dit det är svårt att få in epoxi men fr a glasfiberväv har sprayats med seg underredsmassa för att blockera att fukt kommer in i trävirket denna väg. De båda halvorna, skrovet och däcket är ihoplimmade med förtjockad epoxi. Eftersom bägge halvorna slagit sig en smula när glasfiberväven och epoxin lagts på, krävdes en del justeringar för att få det att passa perfekt. Skrovet hade dragit ihop sig på bredden så detta fick spännas ut med trästavar som sedan togs bort.
En del småsaker får man göra allteftersom. Jag har börjat med rodret och en del smådetaljer som skall ingå i detta. Man kan undra om det verkligen skall behövas ett roder på en så liten kajak. Svaret är väl, just därför. Det korta skrovet behöver styrning för att inte slingra sig fram vid dubbelpaddlingen. Rodret kommer att sticka förhållandevis djupt men är väldigt smalt för att man skall få ett sidoförhållande som är maximalt effektivt. Det måste därför gå att hissas upp lätt. Systemet för detta har krävt en hel del tankemöda och jag återkommer med hur detta kommer att se ut.

DÄCKET FÄRDIGLAGT

Efter mycket slipande av pinnar med bandslipen har det blivit dags för epoxiprimingen. Visserligen har jag vattenstrukit däcket en gång då man på ett ungefär ser den slutliga färgen, men det är inte förrän man får på epoxin som man får rätt uppfattning. Vattenstrykningen avslöjar obönhörligt alla eventuella limrester samt otillräcklig sandpappersfinslipning. Tyvärr är det ju så att ett oförsiktigt drag med grovt sandpapper vinkelrätt mot fiberriktningen kräver hundra sliptag i fiberriktningen för att få bort spåren. Den lilla intarsiainläggningen blev denna gång i form av en hoppande delfin. I samband med primingen blandade jag till ett trögt epoxispackel med silica plus slipspån och la på det vått i vått på de ställen där det trots allt finns defekter.
Jag har börjat med att bygga sargen med stående stavar men eftersom sittbrunnen är stor tar det lite tid.

PILLJOBB

Jag är nu framme vid den roliga men samtidigt knepigaste och mest tidsödande delen av bygget, att lägga ett mönster på däcket.
Listerna som har olika nyanser måste matchas så att resultatet blir symmetriskt. Alla lister måste slipas in på sitt rätta ställe och sedan limmas med optimal press mot varandra. Klamrar är fortfarande bannlysta så det går åt mycket tape och limklämmor och dessutom mer eller mindre tillkrånglade sätt att med hävstångsprincipen få punktformig press på rätt ställe. Man får inte ha bråttom och försöka limma för många lister åt gången utan man får snällt låta limmet härda ut innan man går vidare. Det är i och för sig ganska skönt med dessa pauser eftersom det just nu är ganska kallt i bygglokalen och fryser man minskar både tålamod och precision i arbetet.