Epoxi

I dag kom det första epoxilagret på plats, detta för att mätta träytan inför nästa lager som då skall läggas på glasfiberduken. Nu fick man en aning om det slutgiltiga utseendet beträffande färgnyanserna. Kontrasten mellan al- och granribborna blev ganska stor vilket inte alls var fallet när virket var obehandlat. Jag hade visserligen gjort en liten provbit som jag oljat in men nu märktes det betydligt mer. Jag vet också att allteftersom ytan arbetas upp till högglans så förstärks kontrasten mellan träslagen. Jag får vara nöjd!
Eftersom lokalen där jag står inte har full rumstemperatur så var epoxin ganska trögflytande och relativt svår att stryka ut. Inför nästa lager kommer jag att värma epoxin något och öka temperaturen i lokalen. Men först lär det bli fråga om mera slipning.

Min föresats sprack

Efter att ha börjat handslipa skrovet förstod jag snart att detta skulle bli otroligt slitsamt. Frestelsen blev för stor. Jag laddade min handbandslip med ett nytt slipband och tränade in ett rörelsemönster på en gammal plankbit. Jag vet ju att det är livsfarligt att inte oavbrutet röra verktyget för att undvika ojämn avverkning och ”nedgrävning”. När jag börjat arbeta på skrovet förstod jag att jag skulle spara mycket tid och möda. Men det dammade! Efter grovslipning omväxlande med maskin och slipkloss fortsatte jag med en slipmus. Därefter tillverkade jag en ”långbräda” på ca en halvmeter med en lätt konkavitet för att den bättre skulle följa skrovets form och finjusterade formen. Slutligen handslipades hela skrovet med 120 slippapper. En del ställen i botten har jag fyllt ut och jämnat till med ”kemiskt trä” för att få en perfekt kurvatur. Detta kommer inte att störa utseendet eftersom jag har tänkt att måla botten för att i framtiden lättare kunna reparera de skador som alla kajakmänniskor vet att man får i botten.

Nu har det blivit dags för det första epoxilagret!

Sista ribban på skrovet lagd

Jag trodde att jag hade gjort det svåraste tills jag kom till för och akter i närheten av vattenlinjen. På dessa ställen blir ribborna kraftigt vridna. Den torsionskraft som då uppstår är mycket svår att bemästra. Nu ångrade jag faktiskt att jag valt att bygga utan att ta hjälp av klammrar. Det gäller att uppfinna allehanda sätt att hålla ribborna på plats medan limmet härdar. Någonting som var mycket användbart för detta ändamål var ett spännband som används för att hålla ihop tavelramar. Se bild. Genom att placera hörnhållarna över de ställen som behövde extra tryck och sedan via mellanlägg med utnyttjande av hävstångseffekter få tillräcklig kraft, löstes en del av problemen på de ställen där det inte var möjligt att använda tvingar. Bild.
Jag har nu börjat slipa de delar av skrovet medan ribborna en och en får härda fast.
Jag kommer nog inte att använda en bandslip eftersom jag vet hur lätt det är att den börjar att gräva ner sig. Man har ju här endast 5,5 mm godstjocklek från början och den får man vara rädd om.
En liten skarpslipad handhyvel visade sig göra grovjobbet på ett bra sätt inför sandpapprandet.
Jag har kapat min ”arbetshylla” där jag limmar och sågar med en meter. På detta sätt slipper jag att gå in i ett angränsande rum när jag skall gå runt skrovet. Det sparar åtminstone irritation. Hela längden behövdes inte eftersom skarvningen av ribborna sker direkt på skrovet.
De sista ribborna i botten krävde stor precision vid tillslipningen. Här gällde det att få passform utan utnyttjandet av ”bead and grove”-fräsningen. De sista ribborna i botten slipades med stor möda till rätt form. Till slut blev passformen så bra att jag var tvungen att dela den sista ribban på mitten för att få dit den. Den sista bilden är tagen innan jag insåg detta.
Efter städning och borttagning av alla överflödiga verktyg vidtar nu slipningen. Jag är beredd på både svett och träningsvärk

Skrovet växer fram

Jag är nu klar med ”utväxterna” akter om sittbrunnen. Det var inte helt problemfritt. Men i och med att detta trots allt blev hyfsat bra, tror jag att jag klarar resten med hjälp av den erfarenheten jag fått av materialet i samband med detta. Observera att bilden är tagen så att ”bulorna” ser oproportionerligt stora ut.
Man får inte vara otålig! Tekniken jag använder (inga klammrar) gör att jag måste invänta att limmet som fäster ”borden” vid varandra är helt genomhärdat innan nästa ribba läggs på. Det går åt mycket silvertape. Jag delar remsorna på längden i fyra lika breda band och dessa blir då lättare att hantera men de behöver sättas ganska tätt, (bild). Jag drar ribborna inåt mot spanten och detta är på de flesta ställena tillräckligt för att få rätt kurvatur på skrovet. Där detta inte räcker borrar jag in träpluggar i spanten (bild) som jag sedan använder som mothåll för limklämmorna. Smältlimmet håller sedan det hela på plats inför ditsättningen av nästa ribba.
Det har visat sig att radierna framför allt i akterpartiet varit för små så ribbornas egen ”vilja” har på ett par ställen fått bestämma kurvaturen. Detta kommer dock att påverka den beräknade vattenlinjen endast marginellt, jag tror till och med att skrovformen vunnit på detta.
Ju längre mot botten jag kommer desto större blir spänningarna i ribborna fr a då det gäller torsionskrafterna. Bilden på fören visar att limmet mörknar vid stelnandet men detta syns knappast när man slipat ner skarvarna, de är med andra ord mycket täta.

Jag visste det redan från början

Svårigheterna skulle komma tämligen omgående. Eftersom man börjar bygga från relingen kommer omedelbart ”bulorna” med i matchen. På dessa finns det dubbelkrökta ytor med förhållandevis små radier. En 19 mm bred trälist med en tjocklek på 5,5 mm kan vara tämligen bångstyrig. I en böjd sådan finns en stor statisk kraft. Hur undvika att skrovet deformeras av denna kraft? Lösningen kom att heta lamellimning. När tjockleken på ribban reducerats till hälften blir den mycket mera medgörlig. Det första ”lagret” limmades på plats med hjälp av klammrar som höll i det hela under limmets härdning. Dessa klammrar tas bort och hålen kommer inte att synas eftersom nästa ”lager” kommer att täcka. Mycket slipande och passande var nödvändigt för att få ribborna att tura perfekt till varandra, (den lilla bandslipen var oumbärlig när det gällde att tillverka pusselbitarna, bild). Jag hade räknat med att det skulle behövas tre lager men jag märkte att två räckte och gav den styvhet som behövdes. Den andra bilden visar en av bulorna med det undre lagret delvis synligt.
Eftersom min bygglokal är ett till varv förvandlat kök finns varken bandsågen eller cirkelsågen till hands. Dessa finns i ”snickeboa” som ligger ca femtio steg bort. Det kommer att bli många steg innan bygget är klart. Nu går det an, men när det blir snö (om det kommer någon) kan det bli besvärligt.
När man börjar lägga lister med full längd märker man att det behöver justeras på en del ställen. Man ser mycket väl avvikelser i kurvaturen när man syftar efter en lagd ribba. Genom att tejpa på tunna pappremsor (ev i flera lager) går detta lätt att lösa. Det finns en hel del spänningar i en ribba även om man tycker att den är tunn, så det går åt många tvingar, klämmor och spännband medan limmet härdar. Klammrar gör det onekligen lättare . Smältlimmet fungerar bra när inte det finns för stora torsionsspänningar i ribborna
Man börjar också att komma underfund med hur arbetsplatsen skall vara disponerad när det är tångt. Jag har inte mycket utrymme runt kajaken, därför kan jag flytta hela bygget till olika lägen på bockarna allteftersom jag jobbar på ena eller andra sidan. Var verktygen ligga, hur skall sladdarna skall dras osv betyder mycket för att jobbet skall flyta. Spillet måste snabbt bort vilket minskar tiden som går åt för att leta verktyg och annat material.
Allt tar dubbelt så lång tid som man från början trott!!

FÖRBEREDELSER, FÖRBEREDELSER...

Nu har materialet kommit från Johan på Haveriet. Jag är följaktligen mycket het på gröten att få komma igång med själva bygget.


Men, att man aldrig lär sig att allting tar dubbelt så lång tid som man tror.
Jag kommer att bygga kajaken i ett kök som hör till vår flygel som bara används på sommarhalvåret. Detta kök har en del möbler som måste flyttas om. Alla skåp kläs in med papper, golvet, som är av sten måste täckas osv osv. Det komer att bli trångt med en massa onödiga steg eftersom jag bara kan gå runt bygget akteröver. Ett mycket viktigt logistiskt prov har gjorts: Kommer kajaken att kunna tas ut i det fria när den är klar? Jo med några centimeters marginal .Genom att utnyttja befintliga dörrar och fönsternischer kommer det att gå. Tur att jag bestämde mig för en skrovlängd på 520 cm!

När jag började att arbeta med byggbädden (ryggraden, ”strongback”) visade det sig att den var alldeles för svajig åt alla håll. Den var då endast ihopskruvad. Jag plockade isär den och limmade istället alla fogar plus alla skruvar, då blev det hela tillräckligt stumt.
Stävarna har sågats ut i 9 mm marinplywood och separerats på ett sätt som syns på första bilden. Den perifera delen kommer att vara en del av skrovet och resten kommer att vara en del av ryggraden och separeras från skrovdelen genom att ta bort skruvarna. Spantmallarna är också delade mellan skrov och däck samt mellan huvudskrovet och ”utriggarna ” i aktern. Varför kommer att framgå så småningom.
Bredvid byggbädden Har jag en lång (5 m) stödbräda. På denna sitter en lasklåda som skall användas vid ihopskarvning av listerna. I den finns spår för sågen (jag använder en tunn japansk dragsåg som ger fina snitt) och en gigg för att fixera listerna i vid limningen. Längs hela brädans längd finns klackar där jag kan placera listerna vid limningen och kan samtidigt ta stöd med limpipen mot brädan.

Mallarna har tejpats för att inte skrovet skall fastna mot den råa spånplattekanten. Jag har provat med olika tejpsorter och funnit attden silverfärgade vävtejpen är bäst. Jag kommer ju att fixera listerna vid mallarna med smältlim och det skall då inte vara alltför svårt att knäcka dessa fogar.

I dag, 27 oktober, Har jag kommit så långt att jag limmat dit bottens mittribba. Ett mycket grannlaga jobb var att först justera in mallarna och fixera dessa mot ryggraden . Det känns bra att äntligen ha kommit igång med själva bygget!

FÖRBEREDELSEARBETEN

Nu har tiden kommit för de första praktiska förberedelserna. Till detta hör ju bl a inköp av material och eventuella verktyg. Efter ett samtal med Björn Thomasson http://www.thomassondesign.com/ rådde han mig att kontakta Johan på Haveriet http://www.haveriet.com/för inköp av strips, glasfiber och epoxi. Efter några mail och telefonsamtal kom vi fram till vad jag behövde vilket beställdes. Av en tillfällighet kom jag i kontakt med Björn Nilsson Tafvelin i Tunarps kvarn http://www.batbyggeriet.eu/. Ett mycket givande besök hos honom gav många ovärderliga tips och jag for därifrån med stor entusiasm och en flaska speciallim. På hemmaplan införskaffades 12 mm spånplatta som bl a strimlades upp i exakt raka bitar (se bild). Dessutom lyckades jag få tag på 9 mm mahognyplywood.

Vad skall man då ha spånplatta till vid ett kajakbygge? Jo naturligtvis i första hand till spanten men även till själva ryggraden i bygget (strongback). Remsorna skruvades ihop till en lååång balk på 480 cm. Genomskärningen är 17 cm hög och 7,5 cm bred (se bild). Den skall sedan kompletteras med stävar som görs av mahognyplywooden till en totallängd av 520 cm. Plywooden skall dessutom användas till sittbrunnssargen och till rodret. Ett mycket grannlaga arbete var utsågningen av spanten. En sticksåg gjorde grovjobbet och sedan vidtog ett exakt justerande vid en slipmaskin. Bilden längst ner visar till vä spanten från mitten och akteröver och till höger från nollspantet och framåt. Spanten skall sedan delas i skrov- och däcksspant och även "bulorna" till den aktra breddningen skall vara för sig.