SKROVET FÄRDIGT

När däck och skrov limmats samman har längs hela skarven på utsidan lagts ett glasfiberband. Anledningen till att jag valde ett band i stället för att klippa remsor av väven ,var att det är mycket lätt att väven trådar upp sig och fastnar i penseln som man sedan drar omkring helt okontrollerat. En remsa har dock en stadkant som är lite tjockare så därför strök jag inte epoxin över hela bandets bredd. När det hela var härdat skar jag lätt bort den icke epoxiindränkta delen av bandet . Efter slipning kunde ingen skarv ses. Även på insidan i brunnen las ett band över skarven. Nu vidtogs slip- men framför allt sicklingsarbete. Detta verktyg är för mig helt oumbärligt för att få en jämn yta på epoxin som har en viss tendens att kunna rinna om den läggs på för tjockt. Jag har därför kommit på att man lägger på mycket snålt med epoxi som sedan dras ut med en följsam plastskrapa gjord av ett glasspaketslock. När lagret är tunt men homogent kan man sedan släta ut med en hårt avklippt pensel. Jag har lagt in ett smalt dekorstrips längs vattenlinjen samt i aktern för att dölja ett par små defekter och även på insidan av sargen. För att komma åt att lägga epoxi på undersidan av sargkanten var en gammal tandborste perfekt. Namnet, Frisco –mini, är utskrivet från datorn på ett japanpapper (sånt som används till att klä modellflygplan) som tejpades fast på ett grövre ark. När epoxin kommer på ser man inget av pappersstrukturen.
I stort sett är nu skrovet färdigt så när som på ytbehandlingen.
Arbetet med roderanordningen fotskrider. Min förkärlek för plexiglas visar sig åter eftersom själva fästet för rodret görs i detta material